Karatestilen Kyokushinkais grundare, Sosai Masutatsu Oyama, började träna kampkonsten kempo vid nio års ålder. 15 år gammal började han träna karate. Han tränade de båda välkända karatestilarna Shotokan och Goju-ryu under ledning av de redan då legendariska mästarna G. Funakoshi och Nei-Chu So. Nei-Chu So var beryktad för sin oerhörda styrka, men var även en stor filosof, känd för sina djupa kunskaper i andliga frågor och sin starka karaktär. Nei-Chu So invigde Mas Oyama i Nichiren sekten, en Buddhistisk troslära. Nichiren betonade det faktum att kampkonstutövande och religiös, andlig förhöjelse och upplysning var starkt förenade. Mas Oyama påverkades starkt av de insikterna i Buddhistisk filosofi Nei-Chu So förmedlade till honom.
Under en period hade Oyama levt ett planlöst liv, utan att veta i vilken riktning han skulle styra sina steg. Nei-Chu So hade ofta propagerat för att han borde bege sig till ett tempel, och meditera över vad han skulle göra av sitt liv. Oyama sökte upp Eiji Yoshikawa och Shiro Okazi för Buddhiststudier. Båda dessa män var redan under sin levnad berömda som stora författare och historiker. Yoshikawa hade bland annat skrivit boken ”Musashi”, en av Japans mest kända litteraturhistoriska titlar. Mas inspirerades stort av ”Musashi” och valde att följa Nei-Chu So’s råd att söka sig bort, och försöka finna ro och trygghet i naturen; Att bege sig till ett avlägset berg för att fokusera sig helt på att träna sin kropp och själ. Liksom den kände 1600-tals samurajen Miyamoto Musashi, huvudpersonen i Yoshikawas bok Musashi, valde Mas Oyama att bege sig till berget Minobu. Vid Buddhisttemplet på berget fick Oyama leva under mycket stränga, asketiska former. Han fick arbeta mycket hårt, och under sin lediga tid ägnade han all kvarvarande energi åt att förbättra sina karatetekniker. Efter att ha återvänt till civilisationen, 24 år gammal, deltog Mas i en stor Karateturnering; de japanska mästerskapen, öppna för alla kampkonstutövare. Tävlingens regler var enkla och skilde sig väsentligt från nutida regelreglerad ”sport-karate”: Deltagarna slogs utan olika former av kroppsskydd, och alla tekniker var tillåtna. Mas Oyama besegrade med lätthet samtliga motståndare och den överlägsna segern fick honom att besluta sig för att helt ägna sitt liv åt karate. På nytt sökte han sig bort från civilisation. Den här gången valde han att inte leva i tempel utan att helt isolera sig från omvärlden och begav sig till berget Kiyosomi, den plats där den buddisthiska Nichiren-sekten en gång bildats. Under sina två år av ensamhet på berget tränade han kroppsligt och själsligt. Besatt av sin personliga övertygelse utvecklade han sina tekniker. På kvällar och nätter fördjupade han sig i de buddhistiska skrifter han tagit med sig.
Efter 2 år på berget, 26 år gammal återvände Oyama till Tokyo. Ryktet spred sig snabbt om hans enorma styrka, att han överlägset vunnit de japanska karatemästerskapen och om hans träning på berget. För att demonstrera styrkan i karate, valde Oyama att förverkliga en av sina drömmar; en obeväpnad kamp, på liv och död, mot en tjur. Drömmen om kampen blev snabbt verklighet. Resultatet blev en kamp mot en tjur på över 500 kg, som Oyama gick segrande ur, efter att ha krossat tjurens skallben med ett explosivt slag. Den första kampen blev början till en lång rad av tillfällen där Oyama testade sin styrka mot tjurar. I 48 fall av 52 lyckades Oyama slå av hornen på tjurarna. Ett flertal tjurar dödades genom att Oyama knäckte nacken på dem, genom en till synes enkel vridrörelse. Under denna tid, då Sosai Mas Oyama demonstrerade styrkan i sin Karate antog han också ett flertal utmaningar från personer som ville testa sin styrka mot honom, bland annat en mycket beryktad thaiboxningsmästare och ett flertal oerhört kraftfulla brottare. Oyama vann samtliga matcher. Oftast efter att med endast ett slag, ha knockat sina motståndare. Detta, tillsammans med de många demonstrationerna av krossteknik, där han krossade såväl trä som sten, gav honom smeknamnet ”Gudshanden”.
Oyama hade bevisat styrkan i sin karate och stilen kyokushinkai grundades officiellt genom en enkel tempelceremoni på berget Mitsume-San. Under ceremonin skrev en mästare i kalligrafi, Haramotoki, tecknet för kyokushinkai, vilket sedan dess alltid bärs över vänster bröst, broderat i utövares karatedräkter.
”Kyokushinkai” är sammansatt av tre kanji-tecken; ”kyoku”, ”shin” och ”kai”. ”Kyoku” kan översättas som ”den yttersta”, ”shin” som ”sanningen” eller ”verkligheten” och ”kai” som ”sammanslutning” eller ”att ansluta sig till”. Fritt översatt betyder kyokushinkai ”att ansluta sig till den yttersta verkligheten” eller ”den yttersta sanningens sammanslutning”.
Strax innan sin död myntade Sosai Mas Oyama det motto som ledsagar kyokushinkai karate; ”Osu No Seishin” vilket betyder ”vilja till tålmodighet” eller ”att kämpa och aldrig ge upp”. Dessutom hade han format 11 tankar kring karatens filosofi (se nedan). Oyama dog 1994.
Oyamas elva levnadsregler
- Kampkonstens väg börjar och slutar med höviskhet. Uppträd därför alltid ordentligt och uppriktigt höviskt.
- Att följa kampkonstens väg är som att bestiga en bergsvägg att fortsätta uppåt utan vila. Det kräver absolut och otvetydig hängivelse till det innevarande ögonblickets krav.
- Försök att alltid ta initiativet i allt du gör. Var alltid på vakt mot handlingar med bakgrund i själviskt agg och obetänksamhet.
- Även för kampkonstnären har pengar sin plats. Man måste dock vara försiktig att inte ty sig till dem.
- Kampkonstens väg har sin utgångspunkt i kroppshållningen. Försök att alltid upprätthålla en korrekt kroppshållning.
- Kampkonstens väg börjar med tusen dagars träning och behärskas först efter tio tusen dagars träning.
- På kampkonstens väg är visdomens källa själviakttagelse. Begrundande över ens egna handlingar är att betraktas som en möjlighet att utvecklas.
- Kampkonstens inneboende karaktär och syfte är universellt. Hård träning tillhandahåller den härdande eld som behövs för att förbränna själviska begär.
- Kampkonsten börjar i en punkt och slutar i en cirkel. Från denna princip härrör raka linjer.
- Kampkonstens innersta kärna kan enbart göras verklig genom erfarenhet. Med detta i åtanke lär man sig att aldrig frukta kampkonsten krav.
- Minns att på Kampkonstens väg är belöningen för ett säkert och älskvärt hjärta i sanning riklig.