”Karate” är en kombination av två Japanska ord, ”Kara” 
som betyder tom eller öppen och ”Te”
, som betyder hand, och används därför för att beskriva en stil av obeväpnad strid. Det är generellt accepterat att Karatens ursprung är från Indien (525 e.Kr.). Daruma (en buddistisk munk) studerade djurs och insekters attack tekniker och naturens krafter, och, då han kombinerade dessa med en speciell andningsteknik, skapade han grunden för ett legendariskt system av obeväpnad strid och mental koncentration. Daruma skapade i Kina Shao-Lin templet i Honan provinsen och i det klostret instruerade han andra munkar i hans speciella stil i obeväpnad strid.
Systemet som utvecklades vid templet spreds gradvis genom Asien, Okinawa, Korea och Mongoliet. 1130 e.Kr., hade delar av detta system integrerats i de inhemska militära discipliner i geografiskt och kulturellt isolerade Japan.
Asiatiska stridskonster var lärda och förbättrade i hemlighet, då deras utövande var förbjudet i olika regioner. Konsekvensen blev att, olika regionala och familjebaserade stilar och skolor utvecklades, en av dessa var Kempo stilen från Okinawa.
1901, lärdes Kempo ut öppet I Okinawa, och 1916, demonstrerades det i Japan av mästare Gichin Funakoshi. Där, under namnet Karate, förbättrades praktiska tillämpningar av systemet och förenades med Zen-baserad filosofi av Japanska discipliner. Karatens popularitet både som en kampsport och sport spreds fort i Japan och i världen, vilket bidrog till utvecklandet av olika system och skolor.
Kyokushin Karate är en disciplin där utövare kan hitta ledtrådar för att hjälpa dem i deras egen spirituella utveckling. Det är även en kampsport, som omger filosofiska funderingar om liv och död, kamp och överlevnad. Det är en praktisk form av självförsvar, med betoning på (i början) sparkar, slag, blockeringar och kroppsrörelser. Det är en intensiv aktivitet, som direkt ärfördelaktigt för mental och fysisk kondition.
”Kyokushin” omfattas av två Japanska ord, ”Kyoku” 
(ytterst, extrem) och ”Shin” 
(verklighet eller sanning). Hela namnet är Kyokushin KaiKan, där ”Kai” 
betyder möte, förena eller förbinda och ”Kan” 
skola/byggnad. Den officiella gi (Karate dräkt) som används av Kyokushin utövare har ordet Kyokushinkai inbrodderat på vänster sida av gi-jackan, denna kalligrafi kallas ”Kanji” 
. Den internationellt erkända symbolen för Kyokushin Karate, ”Kanku” 
, härstammar från katan Kanku Dai 
. Kanku kata bokstavligt översatt betyder ”himmelsbetraktande form”. Katan börjar med att man håller upp händerna och låter pekfingrarna och tummarna vidröra varandra. Blicken riktas sedan genom mitten, möjligen mot månen, för att framkalla andlig och kroppslig förening. Spetsarna i Kanku-symbolen visar fingrarna och symboliserar det slutgiltiga eller höjdpunkten. De tjockare delarna visar handlederna och symboliserar kraft eller styrka, mitten visar öppningen mellan handlederna och symboliserar oändligheten eller djup. Den inre och yttre cirkeln symboliserar kontinuiteten och den cirkulära rörelsen.
När man tränar Kyokushin Karate får man öva grundtekniker (Kihon), rörelsemönster (Kata) och sparring (Kumite). Grundtekniker varvas med fysiska övningar. Efter första graderingen får du delta i en mycket mer varierad träning där bland annat sparring ingår. Inom Kyokushin är bältesfärgerna följande: vitt, orange, blått, gult, grönt, brunt och svart.